när jag sedan är på rätt höjd ska jag såklart öppna skärmen och kolla att den är okej, och är den inte det utföra rätt åtgärder för att lösa problemet. Under skärmen skall jag teste dess flygförmåga och sedan landa säkert.

 

Allt detta gick som smort på mitt hopp som jag gjorde igår, jag var ioförsig skitnervös och mådde lite illa i planet men inget som man behövde bry sig om. 

   Från början var det meningen att jag skulle ta en tidgare lift (ett plan med hoppare kallas för lift) men man får bara plats fem personer i planet och förutom jag så skulle två tandem med vilket blir fem personer. Problemet med detta är att tandeminstruktören sitter fast i sin passagerare och därför inte kan luta sig ut och kollar var vi är någonstans och jag har ju aldrig hoppat i nyköping och kände mig därför osäker på att titta ut, tänk om jag inte hittade var vi är någonstans? så jag hoppade över den liften och tog nästa istället. Där var vi tre solohoppare och en tandem. En tjej tittade ut och hoppade först, sen en kille och sen jag. Jag borde ha lämnat lite mer avstånd mellan honom och mig, men det var ändå lugnt. Jag gjorde mina övningar och frihetskänslan var total där uppe! Så himla härligt att vara tillbaka i luften! Öppningen gick superbra och övningarna under skärm gick också bra. Jag borde ha övat på landningsrutinen bättre, men det är såna smådetaljer att jag inte riktigt känner och ser dom högt uppe i luften. 

   En sak som är annorlunda på det här fältet jämfört med vad jag är van vid är att dom har fast landningsriktning. I  sydney så landade man alltid in i vinden, vilket håll vinden än vände åt, här har dom en pil på marken som visar vilket håll man ska landa åt så man kan få lite sidvind och det har jag aldrig haft. (dom har en väldigt lång men inte speciellt bred landingsbana så dom måste ha det på det här sättet) Så när jag beräknat vindstyrkan lite fel och därför behövt göra en lite för snäv sväng för att vara bekvämt så nära marken så fick jag en ordentlig sidvind precis när jag skulle ta mark. 

   Jag är dålig på att landa. Meningen är ju att man ska landa på fötterna men jag landar oftast på magen i en liten krasch. Men mina krascher är alltid hyfsat mjuka och säkra! Däremot så ser dom hårda och ganska farliga ut om man inte sett dom förut så jag skrämde upp markmänniskorna ganska rejält när jag "landade". 

   Iallafall så skrev jag i min loggbok "glöm inte- är du inte okej med vindarna är det okej att ställa in ett hopp." och även "till nästa gång- be någon filma dig och någon annan att titta på din landning. Så här kan du inte fortsätta!" 

   Sen hoppade jag inte mer igår. vindarna höll i sig och molnen hopade sig så jag drog hem. om två veckor har jag nästa hopptillfälle! Då blir det förhoppningsvis fler hopp!