Kommunikation

Jag tycker att kommunikation är något av det viktigaste och svåraste som finns.
 
Redan när jag var i australien tänkte jag "det kan vara knöligt att få hoppa i Sverige." tänk vad rätt man ha! Redan då mejlade jag svenska fallskärmsförbundet (sff) för att ta reda på hur man gör, naturligtvis hade jag först lusläst hemsidan utan att hitta info. Jag fick inget tillfredställande svar från dom och bestämde mig för att det här behöver man ta öga mot öga. Jag hade i alla fall förstått att det fanns en klubb nära mig och att för att få hoppa behövde jag vara medlem i en. När jag väl var hemma råkade jag springa in i ett gäng från en klubb och berättade läget, jag är hoppare med strax under 100 hopp och packare från australien, jag vill hoppa i sverige- vad gör jag? Det första man sa mig var att jag behövde gå om AFF-kursen. Var man svensk bosatt i Sverige skulle man ha svenskt cert och för att få det måste man gå aff-kursen i Sverige. Jag blev helt paff- så kan det väl ändå inte vara? Det sa jag också och när dom funderat en sekund eller två kom dom också fram till att så kan det inte vara. Vi skulle få återkomma om hur man gör, tydligen hade detta aldrig hänt i deras klubb och dom var tvungna att kolla med högre instans. Någon vecka senare åkte jag ut till klubben och kollade läget. Jag fick då veta att jag var tvungen att göra ett prov för att visa att jag kan reglerna, hänga i en sele för att bevisa att jag kan det, göra en läkarundersökning, provhopp, betala lite avgifter och göra en hel massa andra grejer. Det var altså två veckor sedan jag senast hoppat. Jag tyckte detta var helt galet.
 
Jag blev lite lagomt irriterad, dels för att det kändes så knöligt, och dels för att det kändes så oseriöst och orutinerat. Kommer det en ny hoppare till min gamla klubb ringde man australian parachute federation (sff i Sverige), översatte hopparens cert lät hopparen betala några avgifter och lät hen sedan göra första hoppet med en instruktör och sen var det klart. Inklusive hopp tog det kanske en timme. Här var det skitknöligt och tog lång tid- altså typ ett par veckor!
   Jag åkte till en annan klubb där dom sa att den första klubben typ hade rätt men inte riktigt- det är jätteovanligt att svenskar börjar hoppa i ett annat land och det händer typ inte att man måste konvertera en svensks cert till ett svenskt cert hade jag inte varit svensk hade det varit lättare. På den här klubben var dom liiiite mer vana med nya hoppare dock och jag fick göra några hopp så jag kunde skriva in en svensk klubb i min loggbok- det skulle tydligen vara bra. Sen tog säsongen slut och nu är jag tillbaka på ruta ett.
 
I år kontaktade jag den första klubben igen eftersom det är den jag vill vara hos. Man hade kollat upp lite grejer åt mig och dom kändes mycket mer hjälpsamma i år. (det var förmodligen bara en känsla hos mig förra året när jag känt att dom inte var så hjälpsamma. Allt har med kommunikation att göra, det jag säger är inte alltid det den andra parten hör och vice varsa) Det är här kommunikationsproblemen verkligen börjar för min del.
   Att mejla är himla svårt. Antingen låter man jättebyråkrastisk och vill man inte det så låter man som sig själv när man pratar- men det syns inte i text och vet inte den man skriver till hur man låter så kan ens talspråksmejl låta- inte alls så som man vill att det ska låta. Och har inte båda parter samma kunskaper om ämnet kan saker och ting bli helfel. Heter man dessutom Matilda och överanalyserar saker samtidigt som man blir irriterad och inte kan sluta vara irriterad men samtidigt vill lugna ner sig innan man mejlar tillbaka eller ringer upp då skapar man ett problem som inte finns.
   Jag åkte ut till klubben och vi hade en säkerhetsdag. Det var trevlig och bra, min CI (chefsinstruktör) sa att han kollat upp saker och ting och jag behövde mejla honom kopior på min cert-bricka samt ett par sidor ur min loggbok och göra en läkarundersökning och mejla honom de papprena också och såklart bli medlem och betala medlemsavgifterna. Sen prata om ett par saker på klubben samma dag jag skulle hoppa - lätt som en plätt och jag ver helnöjd- en nystart!
   Sen mejlade vi. Det gick bra fram tills det senaste mejlet där han skrev:
 
"Jag rekommenderar dig att gå en packkurs och baskurs så snart det är tillfälle,
 det för att du borde ha gjort det redan om du börjat i Sverige."
 
Jag snappade såklart. Undertonen för mig här är "du ska göra det här och borde redan ha gjort det!" kanske inte innan jag börjar hoppa men ska jag stanna här så ska jag göra detta. En packkurs? Jag jobbar ju för tusan med att packa? Jag har packat mist 400 fallskärmar, kanske så många som 600 och dessutom hållit i packkurser för andra, varför i hela fridens namn ska jag gå en packkurs?
Baskursen råkar jag veta att den går en gång om året, i februari. Jag hade mejlat både Sff och ci på den andra klubben och frågat hur man anmäler sig (för det framgick inte på hemsidan) men inte fått något svar. Jag kände ioförsig inte att den var något för mig, men kunde vara trevligt att gå den för att träffa andra hoppare. Så när jag inte fått något svar där i slutet på förra året lät jag det hela bero. Och nu vill man faktiskt att jag SKA gå den? Vad är felet här? Vad har jag gjort för fel? Det kändes som hela fallskärmssverige motarbetade mig! (men jag är samtidigt medveten om att jag lätt blåser upp saker och ting så jag försökte ge mig själv en nypa salt.)
Jag läste i alla fall igenom hela den svenska regelboken. Det var inte speciellt annorlunda jämfört med australien. Förutom en sak.
   I Sverige använder man samma kurva för skärmstorlek som i australien, med den skillnaden att i australien är det en rekomendation och man väljer storlek i samråd med sin instruktör och dagens ansvariga. I den svenska regelboken (som jag förstod det) är det en regel. Man väljer storlek utefter den här kurvan punkt slut. (den feta siffran i tabellen är storleken på skärmen) Eller, man kan ju ha en större men ABSOLUT inte en mindre.
 

Enligt den här tabellen får jag inte hoppa min skärm fören om sisådär en 100 hopp. (Jag väger 85 kilo+ ca 15 kilo utrustning= 100 kg. Min skärm är en 190) Jag har inte råd att köpa en helt ny rigg! (för en större skärm får inte plats i min rigg plus att jag KAN inte hoppa en större.) (Jag ser nu förreseten att jag får hoppa min egen om 40 hopp om man går på minsta stoleken och inte den rekommenderade)
 VILL man inte att jag ska hoppa i det här landet?
   När jag försökt att inte vara irriterad i en hel dag och inte lyckats så ringde jag min CI. När signalerna gick fram försökte jag bestämma mig "ska jag vara arg, irriterad, frågande eller.. hur tusan ska jag låta? och hur ska jag lägga mina ord?"
sen svarade han och jag gick på "underande och lite förvånad"
 
"Duuu... Jag tänkte på det här med packkurs. Altså jag JOBBADE ju som packare och HÖLL I kurser i packning."
Eeehhhh... haha! Det visste jag inte! Jasså. ja, jo, det är ju mest formalia det där. Vi måste få ditt namn på ett papper. Haha! Då kanske du kan hålla i en kurs istället så får vi ditt namn på ett papper? Eller nått sånt.
"Haha, ja okej. Sen var det det här med min skärm. Jag har gjort 42 hopp på den och enligt kurvan så får jag inte ha den fören om typ hundra hopp. Är det ett problem?"
Neeeeej då. Det är mest om man ska downsiza som den där kurvan gäller.
 
 
Han hade altså inte fattat att jag jobbat som packare och jag hade inte hajjat att kurvan bara är en rekommendation.
Sen rekommenderade han faktiskt bara en baskurs, det är inget man måste gå.
Tänk om vi istället tagit detta på telefon från början? Då hade allt varit solklart från början. Jag hade inte haft en grundirritation när jag läste (och misstolkade) reglerna och hade därför inte behövt vara irriterad en hel dag.
 
sen kan man ju också säga att jag behöver jobba på det där med att släppa saker.
 
I alla fall- jag har gjort läkarundersökningen, läst reglerna, fått min reserv ompackad, betalat alla avgifter, fyllt på mitt hoppkonto, mejlat alla mejl och mitt svenska cert borde vara på väg! Nu ska bara klubbens flygplansproblem lösas och sen kan jag hoppa! Förhoppningsvis (höhö, förHOPPningsvis) på söndag för sen jag inte tid på typ tre veckor.